Storebror

Nu när man som mamma har en storebror och en lillasyster börjar man fundera på det där med syskon. Jag vet hur det är att vara lillasyster, men storebror ? Jag frågade min bror en gång hur det är att vara storebror, och han svarade "det vill du inte veta".

Men jag vet allt om hur det är att ha en storebror, och vilken gåva det är. Min storebror har varit min inspiration och idol stora delar av livet. Med sex år att hämta igen behövde jag verkligen sträcka mig det lilla extra om jag skulle ha någon chans. Brorsan var alltid bättre än mig, stärkare än mig och större än mig, det gick liksom inte att göra nåt med det. Men för att han var det bidro det till att jag gav mitt yttersta. Jag ville bli lika bra som han och klara allt han kunde. Det finns nog ingen starkare inspiration och sporre än en storebror för en lillasyster. Brorsan var och är min trygghet. Och min stolthet. Barndommens minner är fyllde av gånger man var stolt av brorsan. Då han kom och hämtade i skolan på moped, då han kom med bil och då han stod pall för det han trodde på och det hans hjärta behövde. En storebror kan man alltid lita på, och för en liten tjej är det skönt att veta, en stor tjej också för den delen.

Brorsan är fortfarande en stor inspiratonskälla och stolthet. Ingen annan är som min bror, ingen är lika smart eller snäll som min bror. Ingen annan klarar av det min bror pallar. Han inspirerar mig fortfarande till att sträcka mig längre än jag skulle gjort annars, till att sätta målen högre än jag borde och alltid följa mitt hjärta. Han inspirerar mig i min föräldraroll och i mina relationer. Han är en tuff kille med ett hjärta av guld. Jag är stolt när han ror hem jobb efter jobb, jag är stolt när han kommer ur kriser stående och är stolt när han följer sitt hjärta. Min bror står upp för det han tror på och tar hand om människarna kring sig. Han är ett riktig mannfolk i mina ögon.

För mig känns det tryggt att ha en storebror. Hoppas min tös kommer att känna det samma.